torsdag 17 september 2009

Att tolk eller att inte tolka...

När man närmar sig en bild i hopp om att förstå den finns det olika "verktyg"man kan ta hjälp av. Dagens föreläsning med Tomas Koppfeldt handlade just om detta. Dagen började med att vi i grupper om tre fick leta ut tre bilder att tillsammans analysera och i viss mån tolka. Det är svårare än vad man först kan tro att dela itu en bild och enbart ägna sig åt att återge en neutral bildbeskrivning, alltså att peka på bildens manifesta innehåll - denotation. Ofta blir de tillfällena då man spinner vidare och börjar tolka bildens innehåll, alltså bildens konnotation. Konnotationer är ofta gemensamma eller kulturella associationer. Personligen tycker jag att konnotationerna är det som ger mest när man för en dialog kring en bild, då det är då man plockar fram och pekar på det dolda med trots allt gipbara innehållet i bilden. Man känner gemenskap, eller får nya infallsvinklar, vilket alltid är trevligt. Den här "friheten" som finns kring att tolka en bild - det sägs iallafall så - kan ibland hämma en, enligt mig. Ofta är vi ute efter ett "rätt eller fel" och till vår besvikelse finns det nästan aldrig ett sådant när man tolkar en bild. Istället för ett svar får man 1000, beroende på vem man frågar - alltså är talesättet "en bild säger mer än 1000 ord" helt korrekt.

2 kommentarer:

  1. För att göra en konnotation kanske man måste börja med en denotation?
    Fast oftast känns ju denotationen så himla självklar, man säger ju bara exakt det man ser...Det kan vara ganska tråkigt att beskriva en bild på det sättet. Tradigt på något sätt.

    Men som du säger, en bild kan man beskriva i all evighet....med mer än 1000 ord omman så vill:)

    SvaraRadera
  2. Haha, sant! man känner sig nästan "dum" när man beskriver en bild rakt upp och ned.

    SvaraRadera